Lila som i lavendel

När jag fyllde femtio, läste min gamla moster en dikt för mig som lät ungefär så här:
"När jag blir gammal ska jag bära lila
Med en röd hatt som inte passar och inte klär mig... och jag ska trycka på alarmknappar och dra min käpp längs järnstaketen och plocka blommor i andra människors trädgårdar. Och jag ska lära mig spotta...". Med de orden ville hon säga att det är härligt att bli gammal för att man inte behöver bry sig så mycket om vad andra människor tycker. Lila blev en symbol för frihet.

Igår målade barnbarnet Adrian och jag ett trädgårdsbord i lila. Lila som i lavendel. Har inte tänkt på att lavendel är så lila som den faktiskt är. Hade med mig en lavendelblomma till färgaffären för att få just den färgen. Målade också en fjärilsholk (typ fågelholk för fjärilar) i samma färg. Blir nog fint tror jag. Ska testa så fort färgen torkar.

Här kommer folk och går. I natt kom Adrians pappa från Burma och tidigt i morse tog han med sig Adrian till Budapest för en liten tripp i Östeuropa innan de åker ner till farföräldrarna i Malaga (Spanien). Tillbaka hit kommer de fjortonde juli.

Spel pågår

Nu fylls Åhus av turister. Bageriet har tomt på frukostbröd redan halv tio, trängsel längs hamnpromenaden och ringlande köer framför alla glasskiosker. Det innebär också att vårt lilla hus på tomten är uthyrt fem veckor framåt. Nyss har en familj rest hem och nästa gäster kommer i eftermiddag. Dags att gå dit och städa. Det perfekta vädret för att tvätta lakanen är förstås strålande sol. Nu regnar det ihållande, men har lyckligtvis flera uppsättningar i beredskap. Ett år regnade det nästan varje dag hela sommaren och då använde vi möblerna inomhus som torkställning.

I går kväll besökte vi Åhus Beach Soccer för första gången. Det är en slags fotboll på sand. Spelarna spelar barfota på lite mindre banor än vanlig fotboll och matcherna går betydligt snabbare.

Här hemma gäller crocket eller ett ganska invecklat sällskapsspel som heter Carcassone. Våra barn och barnbarn älskar alla sorters spel. Även barnens vänner gillar spel och kommer och går hemma hos oss. Det innebär mycket middagsplanering. Hur många? Allergiker? Vegetarianer? Minns hur det var när barnen en gång bodde hemma. Till vardags är vi ju bara Bertil och jag så vi är lite bortskämda numera.

Nalle och nallar

Så här såg det ut när jag kom in i barnbarnet Adrians rum igår kväll. Både han och Trolla sov djupt bredvid varandra och alla nallarna. Tre nallar i olika storlekar ligger alltid och väntar på sängen i rummet där barnbarnen brukar sova. Så har det varit sedan de föddes. Den ena nallen är grå och sladdrig och är stoppad med vetekorn för att kunna användas som värmekudde när man har ont i nacken, den andra är vit och är en lotterivinst och den tredje är en Nalle Puh med sin runda, honungsfyllda mage.

På promenaden i morse mötte vi två nallar till. Den stiliga strävhårstaxhannen Nalle med sin lustiga tofs på huvudet och en nalle på fyra hjul, som småbarn sparkar sig fram på. Att möta taxen Nalle var glädjefyllt tyckte Trolla, men rull-nallen såg ut som ett hemskt spöke, särskilt som den stod kvarglömd mitt ute i skogen. Undrar vad som hänt egentligen. Det lilla barnet kanske tröttnat på att kava sig fram i tjock mossa eller var det kanske föräldern som hade bråttom och tog ungen under armen och sprang i stället?

Rådjursbry

Trolla fick syn på ett rådjur, som jag själv inte upptäckte. Hon gläfste till lite och jag röt till reflexmässigt.
Sekunden därpå fick jag lite samvetskval eftersom vi i morgon förväntar oss att hon ska klara spårprovet som går ut på att skilja ut doften av rådjursklöv från harar och annat vilt. Spåret är nästan en kilometer långt och hon får bara göra lite, lite fel för att bli godkänd. En domare följer med och sätter betyg. Förra året gick vi nybörjarklass (anlag) och då vet hunden exakt vad den ska börja spåra men nu i den svårare klassen (öppen) ska hunden själv hitta rätt spår inne i en stor fyrkant på 25x25 meter. Det är nästan lika svårt för föraren som av hundens kroppsspråk ska kunna avgöra när det är det rätta spåret eller någon annan spännande doft som går i en helt annan riktning.

I dag är det strålande sommarväder, vilket med barn och barnbarn i huset, betyder grillning och båttur. Ska bli spännande att inviga Trollas flytväst och se vad hon tycker om att åka båt.

Förstås åker vi i vår aluminiumbåt. Sonen Fredriks träbåt står fortfarande och sväller på grunt vatten nere vid bryggan. Men tycker att den blivit något tätare (att det inte rinner in så mycket vatten) de senaste dagarna.

Ser du vad jag ser

Det är konstigt. Här går vi vår vanliga promenad på vanliga stigar med ögonen fästa på vanliga rötter för att inte snubbla. När vi lyfter blicken en kort stund, fokuserar den rakt på ett fyrklöver. Det var säkert tio år sen sist. Antagligen har vi varit fyllda av jobbtankar och stress tills nu när vi är lyckliga, avkopplade pensionärer. Nu kan vi se saker, som vi tidigare stressat förbi. Att ett fyrklöver betyder tur, minns vi förstås. Men hur är det nu man gör? Är det bäst att äta upp det eller betyder det större tur om man pressar och torkar det?

Yngsta dottern Olivia som till vardags bor i Bolivia, kom hem i går kväll. Punktligt kunde vi hämta hem henne på Kristianstads tågstation. Allt hade gått fint, förutom att väskan försvann i Peru. Det låter som hon kommer att få vänta länge på att väskan ska komma hit. Hoppas hon har en likadan försäkring som hennes syster Sofia brukar ha. Hon kan gå iväg och köpa nya kläder (för ett visst belopp förstås) ända tills väskan blivit levererad.

Trolla är lycklig över att Olivia kommit hem till oss. Hela natten har hon sovit djupt i hennes säng. När Bertil steg upp för att cykla ner och ösa vatten ur träbåten (se tidigare inlägg) vaknade hon och såg riktigt skamsen ut för att inte ha sovit hos oss som hon alltid brukar.

Har precis varit nere i bageriet och köpt doftande härligt bröd som Olivia ska få när hon vaknar (när klockan är två hos oss, är den nio på morgonen i Bolivia). På vägen gick jag in i färgbutiken och köpte en burk lavendelblå målarfärg som barnbarnet Adrian ska måla ett trädgårdsbord med i eftermiddag. Härligt med våra små lokala butiker, fick en påsen penslar i olika storlekar helt gratis.
Försöker gynna våra Åhusbutiker när det är möjligt. Här köper vi teve (får den hemkörd och installerad helt gratis), kläder, mat och byggvaror. Sen vi flyttade hit för sex år sedan har vi helt slutat med att jaga lockpriser i de stora varuhuskedjorna inne i grannstaden Kristianstad.

Smultron äro röda...

Det är intressant det där med att ha barnbarn som bor utomlands. Vi lär oss fantastiskt mycket spännande saker av dem och att det vi svenskar anser som självklart, inte nödvändigtvis är det. Barnbarnet Adrian som till vardags bor i Burma, är hos oss varje sommar - ofta flera veckor när vi får rå om honom helt själva. Då försöker vi ge honom sådana upplevelser som vi själva hade när vi var små. Som att trä upp smultron på ett strå. Minns ni? När jag trär upp bären på strået åt honom, tänker jag på versen som vi skrev i varandras poesiböcker en gång för länge sen: "smultron äro röda, violer äro blå, körsbär äro söta, du är likaså". Vad en poesibok är för något, berättar jag kanske för honom en annan gång.

I Burma har Adrian ingen cykel, för det går inte att cykla där. Här i Åhus har han en egen cykel i garaget och tillbringar mesta tiden på den när han kommer hem från teknik- och uppfinnarlägret (se tidigare inlägg). Han har tur och en av hans lägerkamrater (lite äldre) bor bara några hus bort. I morse cyklade de tillsammans till busshållplatsen och tog bussen själva in till lägret. Idag ska de lära sig elektronik.

Lägret börjar klockan halv nio och redan vid sju vill Adrian att vi ska väcka honom så han hinner vakna långsamt.  Men vaknar långsamt gör han knappast med Trolla i huset. Hon ligger lydigt i sin korg och väntar på att vi öppnar dörren till hans rum. Då exploderar hon av glädje, slickar hans fötter så det kittlar och slingrar sin långa taxkropp runt honom.

I kväll kommer yngsta dotter Olivia hem från sitt hemland - Bolivia. Vi vet att hon brukar längta efter djupfrysta ärtor och ugnsvarmt fullkornsbröd så det finns redan hemma. Vet också att hon alltid är lika hungrig efter sin resa. Men kommer man klockan tio på kvällen och dessutom är jetlagad, vad passar då? Lagad mat eller te? Kan ju inte precis ringa henne på flyget och fråga.

På jakt efter vita sulor

Barnbarnet Adrian har bara gummisandaler med sig från Burma.  Eftersom det varit lite kyligt här de senaste dagarna, beslöt vi inhandla ett par gympaskor till honom. Lätt som en plätt, trodde vi. Adrians föräldrar hade instruerat oss att skorna absolut måste vara vita och ha vita sulor - ett krav från hans skola där de har skoluniform. Efter botaniserande i stans samtliga butiker, kunde vi konstatera att det var omöjligt att hitta skor till en tioåring med skostorlek 39, som dels var vita med vita sulor och dels var sköna och snygga. Hittills har jag inte tänkt på att vanliga kritvita Converse som är så vanliga i Sverige, har svarta sulor. Men till slut enades vi om ett par enkla vita tygskor med vita sulor till skolbruk plus ett par betydligt tuffare och mjukare havsblå gympaskor. Stor lycka!

Efter Adrians första dag på teknik- och uppfinnarlägret som jag berättade om igår, tog Bertil och Adrian en cykeltur i terrängen och testade även att cykla på stranden. Efter det var de nya blå skorna både blöta och sandiga, men skulle säkert torka till nästa dag då lägerdeltagarna skulle få lära sig om robotar och programmering. Det var nog tur att vi inte bara köpte vita, ömtåliga skor utan också ett par som tål tuffare tag i terrängen häromkring.

I kväll kommer sonen Fredrik hit för att ösa sin träbåt som fortfarande läcker som ett såll. När det gäller båtar måste man tydligen ha en ängels tålamod. Troligen tar det några veckor till innan träet svällt tillräckligt för att den ska sluta ta in så mycket vatten att man kan åka i den. Men kanske är det lika så bra att det tar lite tid, för motorn är inte klar heller. Den motorkunnige morbrorn som Fredrik fått båten av, kommer på fler motordelar som saknas och måste beställas från olika båtspecialister på nätet. Som novis kan jag inte låta blir att tänka att det vore betydligt enklare att köpa en helt ny motor från början, men det säger jag förstås inte.

Polare

Kolla fotboll kan vara spännande. Nu är det perfekt att ha barn och barnbarn som bor eller har någon annan anknytning till olika länder - det finns nästan alltid något land att heja på. Trolla och barnbarnet Adrian följer VM i fotboll från tevesoffan. Ja, Trolla tycks inte så intresserad av själva matchen. Hon vill hellre njuta av att ligga nära, nära Adrian.

Idag börjar Adrians teknik- och uppfinnarläger i Kristianstad, se www.c4ideforum.se
Varje år när han kommer till oss i Sverige brukar han gå ett läger här. Första två åren var det kollo här i Åhus, året därpå var det ridläger och förra året var det ett läger där man under två veckor fick prova på de allra flesta sporter, från löpning till golf och fotboll.

Här där vi bor, finns en lokaltidning som heter Kristianstadsbladet. De skriver om små lokala händelser som skolavslutningar och inbrott och sådant. För några år sedan lyckades Adrian vinna en sommartävling för barn som hette Silverskatten. Han fick en fin lerkruka med femhundra kronor i silvriga enkronor. Morgonen därpå gick han till brevlådan och hämtade in tidningen åt oss och såg till sin lycka att det fanns en bild av honom på självaste framsidan på Kristianstadsbladet.

När sonens kompis Kalle var här igår, rodde han och Adrian bort till småbåtshamnen. Där blev de intervjuade av en reporter som nog var ute efter ett sommarreportage åt tidningen. Och vad tror ni hände? Jo, i morse kunde vi förstås läsa om Kalle och Adrian.

Sånt här väder

Sånt här väder är det idag. Kraftiga skurar och däremellan solsken. Som i april ungefär. Adrian och sonens kompis Kalle har gett sig iväg för att fiska. Adrian har vuxit mycket sen sist och är iklädd mina gummistövlar och regnrock. Kalle har slagit vad med Adrian om att de ska fixa god fisk till middag. Regn ger bästa fiskelycka, påstår han. Men förlorar han, vinner Adrian en stor glass. Gissa vad Adrian hoppas på?

Själv sitter jag och väntar på en ny hyresgäst till Lilla Huset. En kvinna från Stockholm som bokade redan före jul. Hon ska vila och ha det skönt medan dottern är på ridläger i närheten. Håller verkligen tummarna för att hon ska få bättre väder än idag.

Triss i barnbarn

Idag var vi nere i Snogeholm och hämtade "hem" Adrian som varit hos sina kusiner några dagar. Passade på att få det allra första kusinfotot - tycker själv att fotot blev ganska bra, trots att det är dagen efter sent midsommarfirande (= alla är trötta). Från vänster Lucas 7.5 år, Leona 2.2 år och Adrian 10.5 år.

På vägen tillbaka åkte vi först till Ales stenar och åt vår matsäck, sen till min kusin Elisabeths utställningsateljé i Ingelstorp med bland annat Marilyn Monroes brudklänning i plexiglas och sist till riddarborgen Glimmingehus.

Nu sitter sonen Fredrik med Adrian i soffan och spelar fotbollsspel på Bertils padda medan Bertil bakar rödvinbärspaj. Om någon undrar varför jag uppdaterade bloggen så sent idag, beror det på att vi behövde koppla in en helt ny ADSL-dosa eftersom vår gamla tjänat ut. Och ni vet säkert vad det innebär i form av nya koder och nätverksnamn, eller hur?

Prinsessa av sand

Midsommarafton idag. Tidigt på morgonen när vi gick ut, sken solen från en blå himmel. Satte på mig solhatten jag köpte igår för att skydda min brända näsa mot solen. Känns lite konstigt att bära hatt men hudcancer är inte kul att få. Trolla skyddar sin näsa med sand.

Ringde nyss barnbarnet Adrian, som hälsar på sina kusiner Lucas och Leona i Snogeholm. Vi hade planerat hämta hit honom idag, men han ville vara där en dag till. De skulle snickra en midsommarstång och ha fest med både vuxna och barn i hans ålder.

Sitter och bläddrar i vegetariska recept. Kräver lite mer planerande när alla vegetarian-barn kommer hem. Men vegetarisk mat är numera erkänt som betydligt mera hälsosamt än kött, som orsakar tarmcancer och hjärtsvikt. Vi själva äter kött (endast ekologiskt lokalt producerat) en gång i veckan ofta i form av spaghetti bolognese med mycket parmesan. Men måste medge att det blir lika gott med quornfärs. Kanske bara en onödig vana.

Flyt

Flyt har inte sonen Fredriks båt. Den ligger visserligen i vattnet, men är fylld med vatten till brädden och är inte precis någon pålitlig farkost ännu. Därför har vi dammat av (Bertil och barnbarnet Adrian har skrubbat den ordentligt) vår aluminiumbåt och får använda den tills vidare. Nu droppar ju alla barn och barnbarn hem, den ena efter den andra.

Flyt har däremot dotter Olivia som kommer hit från Bolivia nästa onsdag och oroade sig för hur hon skulle ta sig till Kristianstad från Malmö. Fast hon landar redan halv sju på kvällen i Kastrup skulle hon inte komma till Kristianstad förrän 23.10 med buss och pågatåg. De andra snabbare och bättre tågen ligger ju i strejk sen flera veckor tillbaka. Men läste i tidningen i morse att strejken är avblåst och att alla tåg rullar som vanligt igen.

Flyt har Trolla också. Vi köpte en fin flytväst till henne igår så nu kan hon också följa med på våra båtturer i sommar. Appropå Trolla är det idag precis två år sedan barnbarnet Adrian och vi hämtade hem henne från Windwalkers kennel utanför Huskvarna.

Oväntat

Vi sitter och väntar på sotaren. Ser att han hunnit till grannen så han är nog snart här. Adrian sitter och tittar på teveprogrammet Sommarlov. Det är verkligen sommarlovshärligt väder idag. På morgonpromenaden med Trolla i naturreservatet nära oss, fick vi syn på det här konstverket (kanske inte syns så bra eftersom jag fotade med mobilen). I allafall består det av en massa huvuden i lera med en skylt som säger: "Det tysta lidandet, våld i nära relationer...". Det var verkligen oväntat att se något sådant i en skog där man inte ens får plocka en blomma.

En annan oväntad sak, var när vi hörde ett konstigt gnäll. Lät som Trolla, men väldigt svagt och vi kunde inte hitta henne någonstans. Till slut hittade Adrian henne i sin säng. Hon hade trasslat in sig inuti hans påslakan och kunde inte komma loss själv så vi fick hjälpa henne ut.

Bertil spelar sin "gubbgolf" där han ju samlar poäng varje gång, så det är alltid lika spännande. De två sista åren har han blivit etta och tvåa när årets poäng slagits samman. Det innebär någon tusenlapp i pris. När han kommer tillbaka, ska vi äta raggmunkar med lingonsylt och köra Trolla till damen som trimmar av henne den tjocka vinterpälsen. Säkert underbart skönt i denna värme!
Adrian ska ta bussen ner till sina kusiner Lucas och Leona i Snogeholm vid Sjöbo.

Risifrutti med guldsked

Trolla känner igen Adrian från tidigare somrar. Det är det ingen tvekan om. Föresten var han med och valde ut och hämtade hem henne när hon var liten valp.

Adrian vaknade av sig själv halv nio trots jetlag och vana vid en helt annan tidszon. Som alltid hos oss, började dagen invirad i täcket framför teveprogrammet Sommarlov (som han såg inspelningen av igår). Till frukost som alltid "risifrutti med guldsked". Det har han fått sedan han var jätteliten.

Idag ska vi gå ner till biblioteket, men nu är Adrian så stor att han inte längre vill att jag ska vara med och läsa sagor som förr. Nu vill han vara där länge, känna doften av böcker och botanisera bland alla titlar själv. Tänk, att han känner samma kärlek till böcker och bibliotek som alla mina döttrar gör (och jag själv och min egen mamma också föresten).

Adrian flyger själv

Idag har vi gått upp väldigt tidigt. Redan klockan kvart över fyra ringde väckarklockan och efter frukost och kort rastrunda med Trolla, gav vi oss iväg mot Kastrup för att hämta barnbarnet Adrian som flugit alldeles själv ända från Burma. Planet var i tid och vi också.

Härligt att ses igen, det var ett helt år sen sist. Visst har han vuxit mycket, tio år redan. Blir elva i september. På vägen hem till Åhus igen, passerade vi Västra Hamnen (Scaniabadet) och var med på inspelningen av Sommarlov (hette Sommarmorgon när mina barn var små). På bilden ser ni Adrian som njuter av en svensk kanelbulle. I kväll får vi inte glömma att se programmet för att kolla om kommit med på bild.

Väl hemma, var cykla det första han gjorde. Cykeln passar även i år som tur är. Nu är vi alla nog lite trötta - Bertil, jag och Trolla för att vi gick upp så okristligt tidigt och Adrian för att han är "jetlaggad"

Sjösatt

Puh, klockan sex på kvällen sjösatte vi Brunhilde som båten heter. Den första utmaningen var att manövrera den runt bryggan så den kunde vila (för att svälla och bli tät) i lugn och ro. Kalle och Fredrik hjälptes åt med hjälp av Bertils åror. Men precis när de hunnit fram, fylldes båten helt med vatten.

Nu ska den ligga på plats och svälla i 2-3 veckor innan den blir sjöduglig. Tala om tålamod.

Äntligen!

Nu händer det saker här. Båthuset är nerskruvat och de sista muttrarna till motorn är åtdragna. Om en halvtimme ska motorn provstartas och efter lunch har vi beställt ett båtsläp med vinsch för att dra ner båten till vattnet och sjösätta den för första gången på kanske femtio år. Ska bli väldigt spännande att se hur den beter sig. Kommer uppdatera bloggen i kväll så ni som är nyfikna på hur det går, ska få veta det.

Vill samtidigt passa på att berätta att jag kanske inte hinner skriva något inlägg alls i morgon eftersom vi ska åka jättetidigt på morgonen till Kastrup för att hämta barnbarnet Adrian som flyger helt själv för första gången från Burma. Har tänkt ta det lite lugnt på vägen tillbaka hem och hinner vi så har vi tänkt kolla när de spelar in teveprogrammet Sommarmorgon i Västra Hamnen (Malmö).

Tycke och smak

Smaktorg i Åhus idag. Här står vår närmaste granne Ragnar och säljer sin ekologiska honung. Lägg märke till hans fina jacka med bin på, som han har fått av sin dotter! Ragnar har två barnbarn med sig som säljer smycken av trolldeg. Själv köpte jag med mig Heikki Bagares sagolika surdegsbröd.

Arbetet med att få båtens motor klar fortsätter med hjälp av morbror Ingvar som rest hit från Småland. I morgon är det dags för sjösättning och moster Margareta har gått ner på byn för att köpa champagne till båtdopet.

Bertil, som tillbringat dagen på Bosjöklosters golfbana ringer glädjestrålande hem och berättar att han vunnit hela tävlingen och dessutom en deltävling och är nu tusen kronor rikare (pengar som ska användas till en golfkikare).

Den blomstertid

Idag har skolorna häromkring avslutning, de minsta barnen i kyrkan och de nybakade studenterna firas i vita tält i trädgården. En av gatorna är helt avstängd på grund av att man satt ett tält mitt på vägen. Där finns en skylt att gående är välkomna att promenera igenom tältet och få en smakbit om de vill. Mannen som höll på att snickra en bar av lastpallar, berättade att alla familjer på gatan hade en student i år och de beslutat ha ett kollektivt firande.

Om en stund kommer morbror Ingvar och moster Margareta hit för att hjälpa till att få igång motorn på Fredriks båt. De kommer på förmiddagen för att vi ska ha tid att åka förbi en affär ifall det skulle visa sig att någon motordel saknas. Samtidigt ska vi ta bort det stora plasttält som härbärgerat båten sedan oktober. Ska bli otroligt skönt eftersom den tar så stor plats på garageuppfarten att gäster ofta måste parkera på gräsmattan.

Ofrivillig dusch och frivillig

På kvällspromenaden igår var Trolla och jag långt hemifrån när det började regna. Lite regn är väl inte så farligt, tänkte vi. Det slutar nog snart. Men se det gjorde det inte. Det regnade mer och mer och till slut vräkte det ner. Det var som att stå i en kall dusch med kläder på och helt utan regnkläder, stövlar eller paraply. Till slut var vattenpölarna på vägen så djupa att vattnet räckte mig till vaderna (och stackars Trolla bottnade knappast). Men vi var tvungna att kliva i vattenpölar när vi mötte bilister, som alls inte förstod hur det kändes att utstå allt vatten.

När vi äntligen kom hem, stod Bertil och sonen Fredrik torrskodda under tak i båthuset och duschade båten med en vattenslang för att förbereda den inför helgens sjösättning. Kunde inte låta bli att tänka att det hade varit enklare om de tagit bort väggar och tak på båtens hus och låtit naturen blöta ner den.

Idol

Moa är systertaxarnas stora favorit. Beundrande iakttar de henne medan hon gräver upp vår nyklippta gräsmatta och drar fram en stor sork. Men vad de inte ser är att sorkens ena ben fastnar mellan hennes tänder. Men en driftig tax reder ut det mesta och efter lite krafsande lossnar sorken och Moa kan fortsätta jakten.

Själv sitter och väntar på att skypa med min nya kund, som finns i London. Tidigare har vi kontaktat varandra via mail, men nu är det dags att stämma av upplägget till deras nya webb: skype är verkligen en fantastisk uppfinning, vi kan till och med dela dokument och att samtalet är helt gratis gör ju inte saken sämre precis.

Håll i hatten

Om du inte håller ordentligt i hatten, kan det gå så här. När vi vaknade i morse hängde en snygg halmhatt på pumpen. Kul för oss som fått ett snyggt blickfång, men mindre kul för den före detta bäraren.

Min sextiosjätte födelsedag. Njuter av det fina vädret som traditionsenligt infaller den tionde juni. Fick sekatör och häcksax i present (önskat mig länge) + frukost på sängen. I eftermiddag promenerar vi ner till Äspets Rökeri och äter på deras restaurang som precis öppnat för säsongen. Där sitter man på en brygga och beskådar båtar som seglar förbi medan man smörjer kråset med nyrökt lax eller någon annan läckerhet från rökeriet.

I gråzonen

Nej, jag har inte uppdaterat bloggen så tidigt som vanligt. Jag får skylla på det enormt varma vädret. Termometern i köket visar 30.5 och ändå är klockan sju på kvällen. Har precis kommit tillbaka från stranden - fullt med familjer och badande. Hade tänkt gå barfota i vattenbrynet med Trolla (ja, jag vet att det är förbjudet med hundar på stranden, men när där är tomt på folk så känns det ok med lite civil olydnad.

Idag har jag varit på träff med pensionerade kollegor på Region Skåne. Första gången jag deltar. Vi får varsitt grönt klistermärke på tröjan och visas runt i det nya Rådhus Skåne och får höra Regiondirektören och Pia Kinhult tala.  Känns lite förbryllande att tillhöra de gråas skara nu. De som vi tidigare sneglat på och kanske tänkt: "Det dröjer länge tills jag själv är där, vad uråldriga de ser ut". Men se, det gör det inte alls för vips så har åren gått och man börjar likna en murkla i ansiktet och håret har en nyans av blekt järnvitriol. Men det gäller nog att bortse från vårt yttre
och inrikta oss på insidan i stället. Vår erfarenhet och livsvisdom kan ingen ta ifrån oss och nu har vi faktiskt tid att leva i nuet.

Under ytan

Flera veckor har Sjömätningsbåten legat i hamnen omringad av män i svarta tighta dykardräkter.
Ett spännande projekt som går ut på att mäta havsdjup och kartlägga bottnen för att uppdatera nya digitala sjökort. När båten glider fram ovanför ytan kan personalen utforska havsbotten genom ett stort fönster. Upptäcks något intressant, är det dags för dykarinsats. Redan har man hittat gamla båtvrak och ett företag som släpper ut farliga ämnen direkt i havet.

Vi landkrabbor fortsätter njuta av sommaren. Igår kväll grillade vi förstås och efteråt var Bertil sugen på glass (förstås). Vi promenerade över den lilla gångbron ner till byn på jakt efter glass. Vi var inte ensamma, kändes som de flesta grannar hade samma mål. Som tur är, är Bertil inte lika kräsen som vissa andra. För honom duger Glassbåtens glass, medan en av grannarna besviket fick vända hemåt utan glass eftersom kiosken som sålde deras favoritmärke redan hade hunnit stänga.

I morse gick Bertil upp väldigt tidigt för att hinna spela en golfrunda innan värmen blir besvärande. Själv skrubbar jag färskpotatis och förbereder lunch med Annika som kommer och lämnar Tuva och Moa hos oss. Hon ska åka till Lund och vara med när en av sönerna mottar ett mycket stort stipendium från Lunds universitet - allra bästa mastersuppsatsen för året på hela universitetet.

Sommardoft

Pingstafton (vad innebär det föresten och vem firar det egentligen?) och rent fantastiskt underbart väder. Äter frukost i trädgården, inget går upp mot kaffedoft, tidningsprassel och rosendoft.

Spårning och doften av råddjursklöv är nog ändå bättre för våra tre jyckar. Sista gången innan provet. Fyra domare är beställda till den 28 juni. De lottar startordningen - hoppas vi får starta bland de första för det är jättesvårt när det är pressande varmt och dofterna snabbare avdunstar.

Nu är det stressigt att få båten klar. Bara fem dagar kvar innan den motorkunnige släktingen kommer och ska hjälpa oss starta den. Igår upptäckte vi att vi glömt en viktig del av inredningen (där motorn ska sitta fast) och varje dag är det nya bultar, slangar eller rör som måste köpas.

Fick mail från äldsta dotter Sofia i Burma att hennes son Adrian kommer till Kastrup på måndag tjugo i åtta på morgonen. Första gången han reser hela vägen själv och visst ska vi ta bilen och möta honom vid flygplatsen. Dessutom är det ju tågstrejk och osäkert om den hinner lösas.

Kluvet

Sveriges nationaldag är idag. Är verkligen kluven här det gäller min känsla för vår flagga. Tycker det är högtidligt när den sveper över en blå sommarhimmel. Kanske på någons födelsedag eller vid något idrottsevenemang som fotbolls-VM till exempel. Några år bodde jag utomlands och som utlandssvensk kändes det "hemma" att ha svenska pappersflaggor i julgranen eller att äta en kaka med en svensk flagga på när det var "svenska flaggans dag" som det hette på den tiden.

Men jag vet inte varför, men jag kan inte låta bli att känna ett obehag för de små flaggor som folk sätter vid sina ytterdörrar. Varför ser jag dem som en symbol för ogästvänlighet, typ här är bara svenskar välkomna? Vet inte. Kanske är det bara att de inte har råd eller plats för en flaggstång. Pratade med en granne jag mötte på morgonpromenaden och han kände samma sak för folk som hade flaggor inomhus om det nu är några som har det. Föresten tycker jag det känns helt ok med små flaggor i trä som man har på bordet ibland.

D-day

Idag är dagen D för dotter Ebba. Hon deltar i den anrika doktorspromoveringen i Lunds Domkyrka, en mycket högtidlig ceremoni då de som avslutat sin forskarutbildning och försvarat sin avhandling får hatt, ring och diplom.

Hade verkligen önskat att jag hade varit med, men har tyvärr fått en brådskande textbeställning som måste levereras idag.

Osa katt

Kattens doft känner Trolla på långt håll. Katter är mystiska och fasligt spännande. Grannens katt är väldigt retsam. Sitter på staketet och sveper lojt med svansen medan Trolla irriterat ser på. En annan tjock och gul katt brukar sävligt promenera förbi på gatan, nära vår grind men ändå så Trolla inte når dit med nosen. Då tillåter vi att hon skäller, hade säkert gjort samma sak själva ifall någon gick förbi och testade vårt tålamod.

Det finns snälla katter som vill bli nosade på, fega stackare som springer som raketer (Trollas favoriter) eller den ilskna katten hon mötte igår i syrenbusken. Den ville varken bli nosad på eller jagad. Satt bara helt stilla som en Buddafigur och stirrade på Trolla med sina sneda ögon. Trolla tittade tillbaka, men rätt som det var började katten makligt närma sig henne. Med svansen visade den tydligt att den var på jakt. Lyckligtvis regnade det så jag hade med paraply, som jag satte ner som ett skydd mot den jagande katten och Trolla och jag kunde fortsätta vår promenad. Efter en kvart, sneglade jag bakåt och katten smög fortfarande efter oss, men den här gången på behörigt avstånd.

Inte en kotte

Här finns inte bara en, utan miljoner kottar. När vi är ute och går krasar de under fötterna, men säkert mums för ekorrar.

Regn idag och ganska skönt. Bakar bröd och jobbar vid datorn. Bertil skulle egentligen spelat golf med vännen Nils, som avbokade. Hade redan gissat att han skulle göra det då han hatar att bli våt.
Trolla däremot är klok, efter en regnpromenad rusar hon runt som en tok för att bli varm och torr. Möbler och mattor blir visserligen blöta men det struntar hon blankt i.

Annika och jag har länge letat efter en kör att sjunga i. Alltså en där man inte behöver vara så duktig utan en sådan som man bara blir ännu gladare av. Hittade en sån idag (låg dessutom här i Åhus) och anmälde oss. Eftersom vi gillar annan musik också har vi köpt nytt årskort till Malmö Symfoniorkester.

Farbrorn, bilen och hunden

Så har jag mött dem igen - farbrorn, bilen och hunden. De är på en parkeringsplats i Kronoskogen (byter parkeringsplats ibland) varje förmiddag. Farbrorn sitter inne i bilen och läser tidningen. Hunden ligger under bilen och sover. Funderar ofta på varför det är så. Varför rör de aldrig på sig? Kanske är både hunden och mannen oförmögna att gå? Någon gång kanske jag vågar fråga.

Igår när vi själva satt i vår bil på väg hem med Lucas och Leona, berättade Lucas att det fanns ett äldrehus bredvid hans skola och tyckte att vi skulle flytta dit. "Då kan jag cykla och hälsa på er mormor och morfar - om jag hinner lära mig cykla tills dess", fortsatte han. För honom är vi nog väldigt gamla, men i våra egna ögon är vi väldigt unga, konstigt nog.

Fem på rad

När jag vaknade i morse märkte jag att vi låg fem på rad i sängen: Lucas, Trolla, jag, Bertil och Leona. Men vi vaknade alla samtidigt och steg upp och åt varsin tallrik med gröt med djupfrysta hallon och blåbär. Sen bakade Leona och Bertil en sockerkaka som vi packade ner tillsammans med kaffe och saft och gav oss iväg till en koja av grenar som finns i vår närmaste skog.

När ungarna sprang omkring och lekte upptäckte de snart havet strax intill. Vi gick ner till stranden och upptäckte att det var läge för bad. Hade förstås inga badkläder med, men det gick ändå. Vattnet var ovanligt långgrunt med små sandöar. Helt perfekt för två barn.

En hög pannkakor senare satt vi alla i bilen och körde hem till Snogeholm med barnbarnen. Nu hägrar sig lugnet åter hos oss - även hyresgästerna har åkt. Vattnar blommor, städar Lilla Huset och går ut en lång promenad med Trolla. Bertil ser på spännande golffinal på teve.