Kattens doft känner Trolla på långt håll. Katter är mystiska och fasligt spännande. Grannens katt är väldigt retsam. Sitter på staketet och sveper lojt med svansen medan Trolla irriterat ser på. En annan tjock och gul katt brukar sävligt promenera förbi på gatan, nära vår grind men ändå så Trolla inte når dit med nosen. Då tillåter vi att hon skäller, hade säkert gjort samma sak själva ifall någon gick förbi och testade vårt tålamod.
Det finns snälla katter som vill bli nosade på, fega stackare som springer som raketer (Trollas favoriter) eller den ilskna katten hon mötte igår i syrenbusken. Den ville varken bli nosad på eller jagad. Satt bara helt stilla som en Buddafigur och stirrade på Trolla med sina sneda ögon. Trolla tittade tillbaka, men rätt som det var började katten makligt närma sig henne. Med svansen visade den tydligt att den var på jakt. Lyckligtvis regnade det så jag hade med paraply, som jag satte ner som ett skydd mot den jagande katten och Trolla och jag kunde fortsätta vår promenad. Efter en kvart, sneglade jag bakåt och katten smög fortfarande efter oss, men den här gången på behörigt avstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar