På jakt efter vita sulor

Barnbarnet Adrian har bara gummisandaler med sig från Burma.  Eftersom det varit lite kyligt här de senaste dagarna, beslöt vi inhandla ett par gympaskor till honom. Lätt som en plätt, trodde vi. Adrians föräldrar hade instruerat oss att skorna absolut måste vara vita och ha vita sulor - ett krav från hans skola där de har skoluniform. Efter botaniserande i stans samtliga butiker, kunde vi konstatera att det var omöjligt att hitta skor till en tioåring med skostorlek 39, som dels var vita med vita sulor och dels var sköna och snygga. Hittills har jag inte tänkt på att vanliga kritvita Converse som är så vanliga i Sverige, har svarta sulor. Men till slut enades vi om ett par enkla vita tygskor med vita sulor till skolbruk plus ett par betydligt tuffare och mjukare havsblå gympaskor. Stor lycka!

Efter Adrians första dag på teknik- och uppfinnarlägret som jag berättade om igår, tog Bertil och Adrian en cykeltur i terrängen och testade även att cykla på stranden. Efter det var de nya blå skorna både blöta och sandiga, men skulle säkert torka till nästa dag då lägerdeltagarna skulle få lära sig om robotar och programmering. Det var nog tur att vi inte bara köpte vita, ömtåliga skor utan också ett par som tål tuffare tag i terrängen häromkring.

I kväll kommer sonen Fredrik hit för att ösa sin träbåt som fortfarande läcker som ett såll. När det gäller båtar måste man tydligen ha en ängels tålamod. Troligen tar det några veckor till innan träet svällt tillräckligt för att den ska sluta ta in så mycket vatten att man kan åka i den. Men kanske är det lika så bra att det tar lite tid, för motorn är inte klar heller. Den motorkunnige morbrorn som Fredrik fått båten av, kommer på fler motordelar som saknas och måste beställas från olika båtspecialister på nätet. Som novis kan jag inte låta blir att tänka att det vore betydligt enklare att köpa en helt ny motor från början, men det säger jag förstås inte.