Börjar så sakta vänja mig vid att Sverige har en nationaldag. Förr hette det ju Svenska flaggans dag. Först mådde jag illa av alla svenska flaggor. Tänkte bara på Sverigedemokrater. Men genom några nya intressanta FB-grupper som Svenska som modersmål utomlands och Utlandssvenskarna, där jag marknadsfört boken, har jag fått ett nytt perspektiv på Sveriges nationaldag. Där kryllar av inlägg med princesstårta, kanelbullar, matjesill med gräslök... Röda falurödfärgsstugor i björkdungar. Nu ser jag bemärkelsedagen med fräscha utlandssvenska ögon. Och då blir det ganska så bra.
Den svenska flaggan är vacker där den vajar mot klarblå himmel i en sky av syrendoft.
I morse vaknade vi till ett mail från dottern Sofia i Burma. Olofs morfar är död. Känns sorgligt - varje sommar hälsar vi på honom i huset i Eslöv. Sista gången vi sågs, var förra sommaren när vi just hade hämtat barnbarnet Adrian i Kastrup. Lennart tog fram gamla album och visade foton på Adrians pappa som liten... Nästa vecka är det dags att hämta Adrian vid flyget igen. Men den här gången åker vi inte förbi Lennart och fikar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar