Mötte granntanten med hunden Pablo. Klädd som i snöstorm, mitt i sommarvärmen. Prata inte med mej, avvärjde hon. Jag är attjo-förkyld. Jag tog en stor omväg runt henne. Inte lust att bli smittad.
Jobbade vid datorn. Tiden går så fruktansvärt snabbt då. Hinner knappt börja förrän det är dags för lunch. Och då är det snart promenaddags igen.
Älskar verkligen havet. I morse var det spegelblankt och ljusgrönt. Nu är det mörkblått med vitt skum. Och med vindar kommer kite-surfarna. Att de vågar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar