Årets längsta dag. Låångfredagen. Men numera är den nästan precis som alla andra dagar. När jag var liten, fick jag inte skratta, inte leka, inte ha röda kläder.
Hos farmor och farfar skulle jag sitta stilla och rulla tummarna iklädd mörkblå klänning.
Affärer och restauranger var stängda. På bio gick "Jesus från Nasaret". På radio spelades sorgemusik...
Vi har slöat idag. Både Bertil och jag känner oss slitna. Efter morgonens hundpromenad sjunker vi ner i soffan med en bok. Utan ett uns av dåligt samvete. Sen äter vi ägg, sill och nubbe. Fast det inte är påskafton. Vi njuter av att få göra det vi känner för. Nu ska vi kolla på teve - världscupfinaler på Göteborgs Horse Show.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar