Igår kväll plingade det till i telefonen. Ett mail från en tjej som berättade att hon skrivit en recension om "Ofta tänker jag på Terek". Klickade på länken. Vilken recension! Trodde inte mina ögon. I morse var jag tvungen att kolla om det var sant. Det var det. Jag är ju novis på det här med bokskrivande och jag lär mig hela tiden. Om jag jämför recensioner i papperstidningar och på nätet så tycks det finnas fler fördelar på nätet, verkar det som. Bokbloggar länkas till andra bokbloggar, till instagram och twitter. Dessutom hamnar länk till recensionen på nätbokhandlarnas siter. FB inte att förglömma.
Börjar få väldigt ont i ögonen av att stirra på datorskärmen. Gör uppehåll emellanåt, stryker några kökshanddukar till lilla huset. Vattnar (eller badar) orkidéer, kokar några ägg, tvättar två fönster...
Minns några ögondroppar jag fick en gång för länge sen och testar. Ja, lite bättre känns det nog.
Bertil kommer glädjestrålande hem och berättar att han är singelhandicapare, alltså har ett ensiffrigt handicap för första gången i sitt liv - 9. Går till vårt närbelägna rökeri och köper löjrom för att fira.
Försöker leva efter mina föräldrars devis "Fira idag, i morgon kan det vara för sent!" Ju äldre man blir, desto viktigare är det att verkligen ta var på det positiva i livet. Tänker på hundratreåringen i huset intill. Idag finns han inte längre.