Den sista veckan har stranden varit jättebred. Bred och fast. Det lär bero på månen, men fråga mig inte hur. Idag var stranden plötsligt knappast en remsa. Som du ser av bilden var vissa ställen knappt gångbara (i alla fall inte med taxben och joggingskor). Men skam den som ger sig, både Trolla och jag lyckades ta oss fram genom att kliva på stora stenar. Heder åt oss, eller hur?
Hela hösten har varit strålande vacker och hur det känns när det regnar, har vi glömt. Men i dag kom regnet och det fortsätter att strila. Det är becksvart ute nu, fast jag hör trummandet mot altantaket utanför.
Den här veckan när vi heltidspassar lille ettåringen Morgan, har jag ställt jobbdatorn på köksbordet och kan i förbifarten se om något kräver action. Det har funkat jättefint och mina kollegor ringer och meddelar om de skickar något viktigt mail eller behöver diskutera något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar