När jag var liten, sjöng min mamma många visor för mig. En började så här "Du lilla solsken som tittar in, igenom fönstret i stugan min...". Så kändes det idag när jag som vanligt jobbade framför datorn medan höststrålarna glimmade utanför fönstret i mitt arbetsrum. Den här hösten är helt underbart otroligt vacker. Och mild.
Följer medias bevakning av den stora flyktingvågen. Riktigt otäckt att folk bränner ner hus som är avsedda för att ta emot människor som flyr från krig och elände. Det tycks som om förövarna glömmer att flyktingar också är människor. Vad är det som gör att vi inte vill dela med oss, trots att vi redan på dagis lär oss att vi måste dela med oss till andra? Eller gäller det enbart leksaker?
Viktig fotbollsmatch ikväll och vi saknar tevekanalen. Bertil försvinner till grannkompisen Olle om en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar