Lördagsnöje

Dagen före tidbytaredagen. Lördag och utflykt till Wanås konstpark. Där finns mycket att göra - ta en härlig promenad i parken bland gigantiska bokar och ekar. En massa nyanser av orange, gult och brunt. Spännande installationer överallt. Om man går längsmed en gammal mossig stenmur och tittar noga, märker man att vissa stenar har en text. Känns som att gå på skattjakt. Tittar man uppåt märker man att det sitter gigantiska röda bollar i trädtopparna. Inifrån snåren ljuder barnskrik och här och där står skulpturer i olika former.
Tänkte äta lunch också, men caféet höll på att byggas om, så det enda som serverades var en mugg med grönsakssoppa. Mustigt och gott, men inte så mättande. Får äta middag tidigt ikväll. Efter lunchen gick vi in i ett hus där man fick leka med lera i olika former.
Dottern Olivia testade att dreja. Inte så lätt som det ser ut. Barnbarnet Morgan var länge sysselsatt med en ny sorts sand, silikonsand. Ser ut som vanlig sandlådesand. Men har en helt annan konsistens.  Svårt att beskriva hur. Den håller ihop mer, är lite segare, mjukare och är otroligt skön att hantera. En fördel är att den inte skräpar ner som vanlig sand - perfekt inomhusleksak alltså.
Bertil och jag kavlade ut plattor, den ena pryddes med Trollas tassavtryck. Den andra blev byggsten till en kollektiv skulptur.

Nu sänker sig mörkret och vi har tänt lyktor och satt de nyinköpa pumporna på yttertrappan. Får inte glömma att det är ny tid i morgon. Tänk att man aldrig lär sig om tiden går fram eller tillbaka. Men har nu enats om att klockan vrids tillbaka vid midnatt. Nu är klockan halv sju och imorgon är klockan bara halv sex. På morgnarna går vi alltid upp 6.30. Då är klockan bara 5.30 i morgon.