Tiden känns evighetslång när man väntar på något. Du som brukar läsa min blogg, minns kanske att vår dotter Olivia var på en intervju för ett FN-jobb för många veckor sen i Stockholm. Bertil och jag var barnvakter åt sonen Morgan en hel dag. Under alla veckors väntan har vi slitits mellan hopp och förtvivlan. Men så i dag, ringde dom och sa att Olivia har tjugofyra timmar på sig att tacka ja till jobbet. Vi har firat med god middag - följer alltid mina föräldrars ordspråk "fira idag, i morgon kan det vara försent". Det nya jobbet är i Bolivia (förstås) där Morgans pappa läser till läkare. Nu får dom råd till hus, barnflicka och trädgård.
För övrigt har det mesta varit som vanligt idag. Vår trevlige veckopendlare bor i vårt lilla hus, Bertil jobbat för Veteranpoolen och jag har haft ett online-möte med Malmö. Underbara teknik!! Alternativet hade varit att åka härifrån 5.30 för ett entimmes möte i Malmö. Underbart att slippa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar