Trist

Långfredagar brukar vara trista. Men betydligt tristare förr än idag. Minns att vi ofta besökte min farmor och farfar och farfar var väldigt (!) sträng. På långfredagen fick vi inte skratta, leka eller prata högt. Hade också mörkblå kläder, absolut inte någon glad färg som gul eller röd. Man skulle bara tänka på hur sorgligt det var att Jesus var död. Men sen blev det desto roligare nästa dag - Påskafton. För då var det glatt och roligt och det bästa av allt, man fick godis. Hade man varit extra snäll kunde det vankas ett ägg i vit kristyr med ett genomskinligt "fönster" i ena änden. Kikade man där fick man se ett fint landskap gjort i papper. Inget ägg att äta precis.

Hittade årets första tussilago och nyckelpiga. Är inte de riktiga vårtecken? Bertil har besökt en familj på en granngata och fått ett jobb. Han ska lägga golv, bygga plank och fixa massa annat åt en Uppsala-familj. De var här och kollade hur Bertil byggt vårt Lilla Hus och de vill ha precis ett likadant "räcke" till sitt loft. Själv har jag tagit emot två bokningar till Lilla Huset och jobbat massa timmar i trädgården - klippt ner lavendel (man ska klippa så de ser ut som rotborstar) och rosor.
Oj, glömde berätta vad bilden föreställer. Det är sonen Fredrik som börjar förbereda sin träbåt för sommarens eskapader. Trolla och vi hälsade på med kaffe och kanelbullar. Ikväll har vi laddat med en DVD - Hundra steg från Bombay till Paris.