Ibland kan skenet bedra. Det här ser väl ut som en vanlig grind till ett vanligt hus eller hur? Ingen kan ana vad som bor där. Egentligen borde de ha en skylt som varnar för katten. Den ligger till synes helt avslappnad i gräset när man går förbi, men sekunden efter har vi ett ilsket fräsande vidunder bakom oss - ett vidunder som inte ger sig utan följer efter kvarter efter kvarter. Skulle vi stanna närmar den sig hotfullt med fullt utfällda klor. Det är sällan vi passerar det huset.
Appropå katter och andra läskiga djur, så läste jag i tidningen häromdagen att det finns en parasit som heter Toxoplasma som bara kan föröka sig i tarmarna på en katt. Via kattens avföring sprids den och tas lätt upp av till exempelvis råttor. När parasiten väl kommit in i en råtta programmerar den om dess hjärna och gör att den tappar sin medfödda rädsla för katter. Det gör att råttan lätt blir uppäten - vilket är precis det parasiten vill eftersom den behöver kattens tarmsystem för att slutföra sin livscykel.
Idag är dottern Beata från Stockholm här och Bertil har kört in henne till vårt förråd i stan så hon kan avgöra vilka möbler och andra saker som hon önskar att vi ska härbärgera åt henne. De ska också äta lunch tillsammans med sonen Fredrik innan han börjar sitt skiftarbete klockan två. Själv sitter jag vid datorn och jobbar medan jag väntar på att Annika ska komma med sina taxar så vi kan ta en skön promenad vid havet. Solen skiner lockande för första gången på länge...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar