Här är "båtmorbror" Ingvar. Alltså den man som gav sonen Fredrik en träbåt förra våren. Vi visste att det var mycket att snickra och laga men fått veta att motorn var nyrenoverad och i prima skick. Men ack vad vi bedrog oss. Sedan mitten av april har vi varit i kontakt med Ingvar och fått instruktioner om olika motordelar som skulle köpas in. Han har också varit här på plats tre gånger och stannat fyra dagar varje gång, men förgäves. Till slut fick Fredrik köra hela vägen till Kalmar där denne morbror bor för att låta en annan man kolla på motorn och se han upptäckte att motorns viktigaste del saknades (tror den heter svänghjul). Då startade motorn och Fredrik återvände lycklig hem. Men ack, motorn startade visserligen, men dog efter hundra meter (överhettning är min egen blåbärsgissning, men det vågar jag inte föreslå. Det här är männens domän, få se om jag har rätt ändå).
Nu är Ingvar här igen och ska stanna och försöka fixa felet i fem hela dagar. Det börjar bli brått nu för båten måste läggas upp på land i oktober enligt kommunens regler. Kan inte låta bli att tänka på en manlig kollega jag hade en gång, som också låtsades ha svar på allt. I början var jag väldigt imponerad av hans kunskap, men så åkte vi båda buss en gång och en gammal dam kom fram och ställde en fråga. Kollegan gav ett rappt och självsäkert svar. Då jag frågade hur han kunde veta, svarade han att det var bättre att svara något alls, kanske var svaret rätt eller inte. Vem bryr sig, tyckte han. Tycker denna båtmorbror påminner om kollegan. Inbillar oss att han vet hur en båtmotor funkar... Kanske är det typiskt manligt? Tror att vi kvinnor hellre skulle erkänna att vi var osäkra. Vad tror du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar