Vi gick upp tidigt för att hinna in till Paris i tid, för att Ebba och hennes man Peter skulle hinna få en dag på tu man hand. Vi hade lovat ta hand om Lucas och Leona.
Men det vi befarat inträffade - vår gps var helt stendöd när vi körde från Normandie.
Den första biten skulle bli lätt att navigera - bara följa skyltarna mot Paris. Lätt som en plätt. Men sen, när vi nästan var inne i Paris och skulle välja rätt infarter, då skulle vi stå vi inför ett riktigt eldprov. Närsynta och lite långsamma som vi blivit med åren. Jag tog upp kartan och försökte memorera platser åt det håll vi skulle.
Då plötsligt vaknade gps:en till liv. Vi höll upp den försiktigt och vågade knappt andas - och tänk, den förde oss raka vägen hem.
Resten av dagen tillbringade vi på lekparker och hade lovat ungarna äta pizza på restaurang på hemvägen. Men det visade sig vara svårt. Favoritrestaurangen vi redan valt ut och alla andra i grannskapet liksom alla kines- och sushirestauranger - samtliga var stängda på söndagar.
Men maten fixade sig ändå med makaroner och lite rester av lax som vi hittade i kylskåpet. Alla var nöjda. Nu tio sagor senare sover både Lucas och Leona och vi kan plocka fram dator och bok...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar