Tiden är som ett resårband

Tänk efter. Vad har du egentligen gjort idag? Jag själv har inte gjort mycket alls. Promenerat med Trolla två gånger, ätit lunch, hämtat ved, kollat mail, städat Lilla Huset efter senaste hyresgästen.
Kan inte komma på nåt mer i alla fall.

Men vissa dagar hinner man göra hur mycket som helst. Sådana dagar tycks vara töjbara som resår ungefär.

Jag skäms över att inte ha uppdaterat bloggen sen i torsdags. Jag lämnade nämligen datorn hemma när vi gjorde ett kort besök i Stockholm. Träffade allra minsta barnbarnet Valerie som hunnit bli fem dagar. På kvällen åt Bertil och jag middag hos väninnan Annika tillsammans med min syster Lina och dottern Sofia som annars bor i Burma. Jättetrevligt och blev senare än vanligt för oss pensionärer.
Igår strosade vi omkring med Sofia. Vi hade Trolla med oss och upptäckte ett jättemysigt café och lunchställe där hundar var välkomna "Under kastanjen" heter stället och ligger i Gamla stan.

Innan vi tog tåget hem, träffade vi Lina och hennes man Micke (titta på bilden så förstår du att han älskar hundar, Trolla särskilt). Eftersom Micke gillar hundar så kände han förstås till en trevlig pub i Vasastan som också var hundvänlig. Jättegod mat också.

Nu ligger min barnbok "Ofta tänker jag på Terek" nätbokhandlarna Adlibris (137 kr), Bokus (157 kr) och Cdon.com (109 kr). Skriv "Ofta tänker jag på Terek" i sökrutan.
Läste att boken kommer ut 22/2, men det går jättebra att boka den redan nu. Kanske letar du efter en present åt någon mellan 6 och 9 år? Den funkar även som högläsningsbok i klassen.

Jag går till skolan i täckjacka och tofsmössa medan alla andra leker i klänningar och kappor. 
Ingen förstår vad jag säger och ingen vill vara med mig.

Terek hemma i Sverige kom också från ett annat land och ingen förstod vad han sa. 
Längtade han också tillbaka till sitt land och sina gamla kompisar?

Strandsand

Så här ser stranden ut idag. Lite skrynklig eller vågig. Mellan skrynklorna eller vågorna hittar jag ibland en bärnsten. Egentligen hittar jag dem väldigt sällan. Men letar gör jag. Det är som att leta efter trattkantareller. Man måste vänja ögonen innan man hittar någon.

Annika ringde och berättade att hon blivit så förkyld att hon inte orkade följa med till konserten i Malmö ikväll. Synd, för det är alltid kul att komma iväg. Och klassisk musik är verkligen ljuvlig.
Men just ikväll gör det inte så mycket. För konsertkvällarna blir alltid väldigt sena och i morgon bitti tar vi tåget till Stockholm. Nu hörde jag precis att det lär vara problem med tågen runt Stockholm. Få se hur det blir. Får kolla webben i morgon...

Nu har jag tryckt på knappen!

Nu har jag tryckt på knappen!!

Äntligen är min barnbok "Ofta tänker jag på Terek" på väg till tryckeriet.
Du som är nyfiken på hur det känns att hamna i nåt land långt borta, beställer den enkelt via Adlibris, Bokus eller Cdon.com i början av mars.
Vill du hellre få den signerad till kompis-pris, kan du redan nu skicka ett mail till mig.

Här är hon

Nu har vi fått första bilden av yngsta barnbarnet Valerie. Är hon inte söt?
Våren har kommit till Skåne. Elva plusgrader idag. Men behöver förstoringsglas för att se den minimala snön som ligger kvar. Bertil är lycklig, för nu blir det golf imorgon. Golfare räds ju inte dåligt väder. Men i snö kan man inte spela. Bollen försvinner förstås.

Har gett klartecken till såväl omslag som inlaga till min kommande bok "Ofta tänker jag på Terek", som är tänkt för 6-9 åringar. I morgon bär det av till tryckeriet...

Femman

Femte barnbarnet - lilla Valerie, har precis kommit till världen. Mamma är dottern Beata i Stockholm. Allt har gått suuper! Bertil och jag ska åka och hälsa på den lilla familjen på fredag då dottern Sofia som annars jobbar i Burma är på kort Sverige-besök.

Något foto har vi ännu inte fått, till dess får du hålla tillgodo med den här bilden.

Nu är min blivande bok (Ofta tänker jag på Terek) nästan klar - fyra små korrekturändringar och en smärre korrigering av omslaget. Har väntat med att lämna besked om omslaget tills min illustratör Kerstin återvänt från Uruguay där hon tillbringat den senaste månaden. Det betyder att boken kommer ut runt första mars!!
Releasefest? Har inte funderat så långt. Men har fått erbjudande av biblioteket att ha festen där.

Idag är det blidväder, fantastiskt vad det kan ändras. Sen i morse har nästan all snö försvunnit. Bertil håller tummarna att den försvinner helt tills onsdag när det är golf-time.

Allt rullar på

Som vanligt. Längesen. Vi och väninnan Annika med Trollas systertax Tuva träffas vanligtvis flera gånger i veckan. Men nu var det länge sen. Först var hon i England hos sonen, sen blev hon väldigt sjuk och låg på sjukhus och de senaste två veckorna befann hon sig i Thailand.

Men idag rullade allt på som vanligt. Vi gick en lång strandpromenad. Som vanligt skuttade hundarna omkring oss och busade. Som vanligt letade vi förgäves efter bärnsten.

Efteråt åt vi middag härhemma - fiskbiffar med potatis och semlor till efterrätt.

På kvällen mötte vi några grannar som hade hittat jättemånga bärnstenar. Hur bär de sig åt?

Grrr

Lejon på g? Nja, men en jättehund är det allt. Testade att göra Trollas tassavtryck intill.
Men hennes minitassar vägde inte ens tillräckligt för att kunna göra ett avtryck.

En vanlig lördag. Inget särskilt på schemat. Gick ner till vårt älskade rökeri och köpte färsk strömming (sånt som heter sill på skånska). Bertil cyklade till Yngsjö (ungefär två mil tur och retur). Jag läste korrektur och gjorde upp en budget för vår vandringsresa i Abisko i augusti. Runt tolvtusen per person får vi räkna med, Vi ska bila till Kristinehamn och sen ta Inlandsbanan via Mora och Östersund till Gällivare. Där hyr vi bil och åker vidare till Abisko där vi ska stanna i en vecka.
Hotellet hade bara två hundrum (vi är tre hundfamiljer som reser tillsammans) så först bokade vi en stuga + två hotellrum. Men tänker man efter lite, så blir det inte så kul att bo i stuga utan frukost medan de andra äter hotellfrukost. Så har tänkt om och avbokade stugan och bokat tre hotellrum i stället. Hundarna behöver ju inte ha separata rum - de kan lika gärna dela på de hundtillåtna rummen.

Fortsatt bistert

Många jobbmöten hemifrån. Skönt att ha möjlighet att ta dem hemifrån! Hinner ibland promenera längs stranden emellan. Stranden är mitt andrum. Den är alltid lika "egen" och oberäknelig. Blåser det hemma, så kan det vara helt vindstilla på stranden. Och tvärtom. Ibland är den bara en smal remsa, andra gånger bred som en autostrada. Händer att den är tung och jobbig att gå i, lika ofta är den slät och hård som asfalt. Idag var den sluttande, lite isig med tjocknande issörja i vattnet. Frostrosor på gräset i strandkanten. Hade bara solen visat sig, hade kristallerna glänst som kristaller.

Får nytt förslag till bokomslag av förlaget - eftersom illustratören Kerstin kommer hem från Uruguay i morgon, får hon avgöra hur omslaget blir. Litar på hennes design-ögon!

Sista korret - ska läsa noga, noga i helgen. Det är inte klokt hur blind man blir på sin egen text. Läser man den tillräckligt ofta, händer det att man råkar "läsa in" sånt som bara finns i ens huvud. Två gulliga kollegor har hjälpt mig slutkolla. Som tack får de varsin ångande färsk bok. Räknar med att skicka boken på tryck nästa vecka, vilket betyder att den "kommer ut" i slutet av februari. Releasefest? Får fundera på det...

Jobbigt

Både kul och jobbigt är det med snö, tycker Trolla. Skoj att hoppa och gräva i. Men kallt om magen där den fastnar i klumpar.

Massa jobb (=förvärvsarbete) har jag haft idag. Varit på Region Skånes kontor i Kristianstad hela dagen. Möte med tekniker, projektledare... Grubblat, funderat. Men riktigt kul jobb har jag!!
I morgon ska vi ha ett nytt möte med samma tekniker för att knyta samman databaser från oss i Skåne  med 1177.se. Men då deltar jag på distans hemifrån.

På lunchen gick jag tillsammans med kollegorna Nina och Ingela till Waynes och åt soppa. Värmande gott! Kontoret är visserligen helt nybyggt, men varmt inomhus är där inte. I alla fall inte när det är så kallt ute som nu. Minus femton i morse.

Ser du samma som jag?

Underbart vacker vinterdag. Någon minusgrad, vindstilla, blå himmel. Om du tittar riktigt noga ser du några små videungar i det här trädet.
Gick länge längs havet och mötte skidåkare och till slut även väninnan Ann (som vi brukar vandra i fjällen med) med sina fyra hundar. Pratade, promenerade vidare och var inte hemma förrän i sista minuten för att hinna till vårt första möte i bokklubben.

Har precis kommit fram från Katta i Everöd. Det är hon som fixade första omgången i vår bokcirkel. Hon bjöd på god skaldjurspaj och sallad. Spännande diskussioner kring boken vi läst (jag erkänner att jag fått kämpa mig igenom den). Att man kan analysera en riktigt dålig bok i en hel timme är faktiskt fantastiskt.

Hem och såg handboll på datorn Sverige - Spanien. Vi ser matchen på datorn och nu är snart pausen slut och Bertil går och vankar så jag måste stänga ner bloggen. Ses i morgon!

Swisch

Oj, vad det swischas nu. Överallt möter man dem. Unga och gamla som bär på pulkor. Tror inte vi Skåningar fick uppleva en enda pulkdag förra året. Det är därför man passar på.

Swisch är ju nåt annat också. En sätt att betala pengar. Lär vara väldigt smidigt och allt oftare när man ska föra över pengar till privatpersoner så får man välja mellan att sätta över pengar från den sedvanliga internetbanken eller att swischa. Våra hyresgäster brukar ofta vilja betala så. Men än så länge har jag inte själv testat. När swischandet var nytt, träffade jag en dam som hade blivit av med pengar på det sättet. Fråga mig inte hur? Men det fick mig att avvakta lite...

Vinterland

När vi vaknade i morse visade termometern på tolv minus. Brrr! Satte fyr i braskaminen - faktiskt allra första gången jag gjort det så tidigt. Några telefonmöten med jobbet. Bertil fikar och promenerar med Olle. Vi ska ju få fiberanslutning och killen från Telarco ringde och ville komma förbi och diskutera fram hur ledningen ska gå. Skönt med en mänsklig fackmannakontakt. En annan personlig fackman jag verkligen uppskattar, är killen på Köpmannagatan som reparerar Apple-produkter (typ iPhones, iPads, Macar). Min telefon dog igår och han är den enda som får igång den. Hjälper varken att ta ur simkortet, stänga av telefonen eller tvångsavsluta den (något fackmännen avråder ifrån). Efter fyra minuter var telefonen åter funktionsduglig igen utan att det kostade ett enda öre.

Nittioplussare

Skridskoväder på Råbelövssjön. Här matsäckspaus med korvgrillning och grönkålssoppa.
Bertil skrinnande (ovanligt ord) ända till Balsby - att det är långt vet du som känner till trakten.
Men dagens stjärna var väninnan Flisas gamla mamma som glatt körde spark på isen - helt själv.
På bilden sitter hon dock på sparken, men det är för att det är lättare att äta soppa sittande.

Jag är avskärmad från yttervärlden. Telefonen är stendöd. Som tur är har vi en reparationsverkstad inne i byn. Men den öppnar först kl 11 i morgon. Får ge mig till tåls, tills dess. Tänker låna Bertils mobil på morgonmötet.

Huka er!

Huka er! Här kommer Lucas susande nerför pulkbacken bakom deras hus. Vi har varit hemma hos dem i Snogeholm (utanför Sjöbo) hela dagen. Firade dottern Ebba 40 år med vårbukett tulpaner och presentkort på ridgrejor (hon rider islandshäst en gång i veckan) och en spännande ekologisk frisering i Lund (dom har egentillverkade produkter). Alla syskon med familjer är med på presenten. Ebba hälsar och tackar.

Efter tårta och presentöppning gav vi oss ut i snön. Ebbas familj har varit i Kalifornien hela vintern och frös lite. Sen gick vi in och åt en läcker middag och lekte med ungarna. På vägen hem släppte vi av Ebba vid busshållplatsen. Hon skulle till Malmö och fira en kompis som också blir 40.

Idag var årets kallaste dag. Tio grader på dagen är knappast vardagsmat i Skåne. Skönt med våra nyköpta underställ!!

i backar och finter

Minns du strofen "i backar och finter"? Vad heter visan? Visst var det "Nu är det vinter"?
Tänkte på den när jag gick kvällspromenaden med Trolla. Pudervit snö, cirka fem cm djup. Vindstilla. Möter pulkabarn och skidåkare, förutom alla vanliga promenerare. Gick länge, länge längs havet. Man vet aldrig från dag till dag, om det går att gå hela vägen. Idag gick det med knapp nöd att gå från Snickarhaken till Yngsjö havsbad. På ett avsnitt var stranden bara fem centimeter bred och Trolla och jag fick navigera mellan vågorna. Men det gick!

Bertil är hos vännen Anders och firar hans sjuttioårsdag. Skönt med fester runt knuten. Särskilt som festen innefattar whiskyprovning. Själv har jag precis fått tillbaka korrekturet på min bok så jag tänker slå mig ner i fåtöljen och gå igenom ändringarna...

Lika stor som min docka?

Orden är dottern Ebbas. När minsta syster Olivia (hon som bor i Bolivia) föddes, var Ebba fyra år. Hon älskade dockor. När hon kom och kollade på lilla Olivia bar hon med sig bebisdockan för att mäta om den var lika stor som syrran. När jag satt och ammade, gjorde Ebba likadant.

Idag är Ebba fyrtio år. Otroligt vad tiden går. Vi har inte kunnat fira henne idag, eftersom hon tillsammans med familjen sitter på flyget hem från Kalifornien. Hon har varit där och gästforskat.
Men vi åker hem till henne och grattar på lördag när de har hunnit vila ut lite.

Kylan har återvänt och stora snöflingor har singlat ner hela dagen. Vi har varit i stan och gjort en massa ärenden. Inte kul, men nödvändigt. Patron till skrivaren, långkalsonger, sovkuddar, stearinljus... Bertil har skottat snö åt grannarna Manne (som är är på kryssning i Karibien) och Ragnar som går på en tuff cellgiftbehandling.

Ouppnåeligt

Det har blåst de sista veckorna. Blåst från öster. Det betyder att vågorna drar in över stranden och urholkar den. Det syns nu. Här försöker Trolla ta sig upp från stranden på vår vanliga morgonrunda.

Bertil har spelat sin älskade gubbgolf. Trots någon centimeter snö och minusgrader. Det var åtta trogna gubbar som dök upp. De största entusiasterna!!

Plötsligt hörde vi ett ovanligt ljud. Det läst som om Trolla blivit illamående och ulkade. Men nej. Var det kanske stopp i avloppet? Det lät klonk, klonk ungefär. Då råkade jag titta på datorn - och ljudet kom från den. Det var dottern Olivia som skyddade från Bolivia. Super mottagning och vi fick prata med lille Morgan som skrattade igenkännande när han fick se Trolla. Och pekade på sin leksakstax som följt med till Bolivia. Allra mest skrattade Morgan när vi sjöng Imse vimse spindel. Precis som vi gjorde när han bodde här.

Giv akt!

Gulliga hundar eller hur?
Om hunden gör fel, så kan det vara husses fel. Eller hur?  Men husse och hund kan förstås ha delade meningar om vad som är rätt och fel. Tänk om hunden stjäl godis och husse svarar med ett försiktigt "fyy". Med våra ögon gör husse fel som inte får hunden att låta bli godiset. Men hunden tycker förstås att det är jättebra att husse inte hindrar honom stjäla.
Nyfiken på hur hunden skulle lägga upp en dressyrkurs för oss människor?

Milt väder, snön har smält bort. Av snögubben återstår bara en morot. Bertil gick morgonpromenaden med grannen Olle. Dom diskuterar vad de ska köpa i present till kompisen Anders som blir sjuttio på fredag. Lutar åt en flaska vin. Ganska fantasilöst tycker jag. I synnerhet som Anders kör buss till Tyskland emellanåt med folk som ska köpa sprit. Jag hittade fina mallar till pärmetiketter på nätet och
försett alla våra pärmar med enhetliga etiketter. Snyggt!

Väck

Väck ska den här väggen. Har vi tänkt länge. Tanken är att göra vardagsrummet större och ljusare och samtidigt få plats med ett matbord. Rummet på andra sidan väggen är gigantiskt. Det funkar nu som gästrum, men är som sagt. Onödigt stort.

För att testa hur det kommer att bli, har vi möblerat om i vardagsrummet. Kul det där att ändra om. Egentligen hade vi planerat åka till Ikea och lämna en soffa idag. Men bestämde att göra det när vi vet hur vi vill göra med "väggen".

Fick veta att vår lilla Bolivia-familj kommit väl fram till sitt nya hem. Underbart. Fast väskan med barngrejor och välling försvann på vägen. Förstår att det är jobbigt, för lille Morgan gillar sin välling och sånt finns inte i Bolivia.

Skickade tillbaka korrekturet på min bok till förlaget.  Berättade också hur jag vill att omslaget ska se ut.

No news are good news

Redan tre dar sen lille Morgan och hans familj lämnade Sverige. Börjar så sakteliga vänja oss. Men tankarna återvänder hela tiden till dem. Har de kommit fram? Vad tycker Morgan om sitt nya hemland? Hur klarar han tidsförändringen (har lärt mig att klockan nio på morgonen i Bolivia motsvarar strax efter lunch här i Sverige).

Några plusgrader idag och snögubben smälter bort. Men önskar att all snö försvinner tills på tisdag då det fryser på rejält. Glansis är inte kul att promenera på. Vår favvo-hyresgäst Henrik från Stockholm ringde och berättade att han kommer på måndag. Kul! Vi känner honom väl vid det här laget (han har bott hos oss någon/några dagar i veckan sen maj förra året).

Min väderapp förutspår riktigt sträng kyla resten av veckan. Funderar på att svänga förbi Ikea innan dess. När vi var och handlade där före jul, fick vi med oss en soffa för mycket. Alltså en soffa som inte fick plats i transporten till Bolivia. Den soffan måste givetvis lämnas tillbaka.

Promenerade förbi segelsällskapet och såg att tre superfina segelbåtar fortfarande ligger kvar i vattnet. Undrar varför?

Kramgo

Att vi har riktigt mycket snö i Åhus vet du väl redan. Men hittills har den inte gått att krama.
Idag gick det. Folk kramade och kramade. Snöbollar for än hit och än dit. Och snögubbar dök upp som svampar ur jorden.

Första heldagen utan vår älskade lilla Bolivia-familj. Tomt! Har ännu inte fått något livstecken från dem. Men jag är inte orolig - vet att de nog inte har internet den första tiden.

Vi bjöd grannen Olle på födelsedagsfika och gav honom en flaska rom i present. Gick lång, lång promenad längs stranden. Första gången på länge som det var vindstilla vid havet. Därefter en stor hemmagjord räksmörgås med avocado, ägg och majjo. Smaskigt värre!

Livet går vidare....

Tomt - yngsta dottern Olivia med man och barn reste tillbaka till Bolivia i morse. De kommer tillbaka om ett år. Tänk dig ett HELT år! Vårt älskade lilla barnbarn Morgan har delat vårt liv i 1/2 år. Länge!!! Dubbelt så länge tills vi ses igen!

De hade bokat taxi till flygplatsen flera veckor i förväg. Bokat stor taxi med plats för alla väskor för ett års bortavaro. Det kom en liten taxi. Chauffören ursäktade sig med att chefen inte velat ge honom en större bilmodell. Men det var knappt... mycket knappt att alla grejer fick plats. Heder åt Bertil med sin packnings-kunskap + att den lilla familjen inte är tjock!!! Iväg kom de - i snöovädret, klockan sex. Om de sitter på flygplanet mot Bolivia vet vi inte. Får kolla på Facebook i morgon, eller i övermorgon (resan till Bolivia tar väldigt många timmar!).

Spöklikt tyst när taxin till slut försvann bakom hörnet. Vad gör man då? Jo, tar en lång promenad för att skingra tankarna. Och sen har vi städat bort julen. Helt och hållet. Väck med alla adventsljusstakar och julgranspynt!

Precis när allt var som tystast, fick jag ett mail. Ett mail från förlaget som jobbar med min kommande bok. Skickade tre förslag till omslag + ett korrektur. Bilden ovan visar ett uppslag.

En grej till, i mitt jobbprojekt lyckades teknikerna äntligen få access till databasen allt handlar om...
i sista minuten - måste ha tidplan tills måndag fm.

Nu laddar vi för födelsedagsfirande för grannen (och tidigare kunden) Olle som fyller sjuttioåtta i morgon. Vi bjuder på födelsedagsfika för alla som vill.

Goodbye!

Hejdå Sverige, säger lille Morgan. Blir tomt för oss. I morse när vi gick den allra sista promenaden, snöade det ordentligt. Vackert, snökortsvackert! Mötte grannen Olle och fick klappa hejdå till hans katter.

Resfeber känns. Ända ut i fingerspetsarna. Trolla förstår att en förändring är på gång. Resväskor och packning överallt. Tänk, att Morgan och hans mamma Olivia har bott hos oss ett halvt år. När han kom hit, kunde han inte krypa ens. Nu går han med bestämda steg, alldeles själv.

Nu har vi ätit avskedsmiddag. Avocado med mango till förrätt och potatisgratäng med vegetariska biffar till varmrätt. Pannakotta till efterrätt.

Tidigt, mycket tidigt i morgonbitti reser hela familjen till Bolivia.

Som en skurborste

Varenda snö, samma sak. Trolla älskar att gnida och gnugga pälsen mot snön. Tror att den känns som en skurborste. Men om det nu kliar så mycket i pälsen, hur i allsin dar kan hon vänta tills det blir vinter?

De blivande Bolivia-resenärerna ägnade dagen åt att packa. Och du som bara rest på charterresor, kan inte föreställa sig hur mycket packning de har. Tänk dig att du inte ska komma hem på ett helt år! Tänk om du flyttar till en plats där du inte kan köpa välling, ost och ärtor! Morgans älsklingsmat är hallon, hur ska han klara sig utan?

Riktigt kallt ute och snön ligger kvar. Jag gick en lång promenad längs havet och Trolla frös om tassarna. Borde kanske ha lagt på henne ett vintertäcke. Förresten första dagen man kan gå på stranden på flera veckor. Det har blåst fel vind. En sån vind som gör att stranden försvinner. Håller nu tummarna för att vinden vänt. Det har sin tjusning att gå i strandkanten och lyssna till vågskvalpet.

Läser på Facebook att Burmabosatta familjen öppnar sina julklappar idag. Bättre sent än aldrig...

I kväll är Bertil och jag barnvakter åt Morgan för sista gången på ett år. Föräldrarna ska hem till vänner.

Gräddnos

Ser ut som om Trolla fått en gräddnos. Men det hon har på nosen är inte grädde - det är riktig SNÖ.
Fem centimeter snö i morse och fortsatta minusgrader i sikte. Vackert, är betydligt ljusare ute nu.
Vi letade fram pulkan i garaget och lät Morgan njuta av riktigt vinterväder. Han fick till och med prova på att åka pulka nerför en liten backe. Såg mest förvånad ut.
Grannen Ragnar är trött av sina cellgiftsbehandlingar, men fick hjälp av Bertil med snöskottning.
På eftermiddagen fick vi besök av Bertils syster Birgitta och hennes man Bengt. Det var jättekul att träffa dem - alltför länge sen sist.

Ljusning

22 december hände det. Då vände det och dagarna blev allt ljusare. Varje tidning med självaktning redovisar förändringen varje dag. Men jag har upptäckt att de inte redovisar förändringen på samma sätt. Dagens Nyheter anger förändringen i minuter, till exempel 2 minuter.
Kristianstadsbladet, som är vår lokala tidning, anger däremot förändringen i procent, till exempel 0.11 (se bilden). Men vad betyder det? 0.11% av en minut eller en timme? Men en timme är sextio minuter och en minut är sextio sekunder. Hur många hundradelar går det på en minut? Eller en timme?

Vi har en hel hop "ungdomar" som blir 40 år, i år. Men 40-åringar är väl egentligen inga ungdomar. Vad är dom då? Medelåldringar? Boliviadottern och jag planerar och diskuterar vad vi ska ge dem. 40 år är ju lite speciellt. Som tjugo eller sextio.

Snövit

Snövit är marken här i Skåne. Ja, inte helt förstås. Det är den sällan här. Vintern 2010 gick till historien. Då hade vi snö ända upp till taket. Men man vet förstås aldrig, den här vintern är inte slut än.

Det har varit väldigt tomt efter barnbarnet Morgan och hans föräldrar som rest till Stockholm för att fira nyår. Men ikväll kom de äntligen tillbaka. Nu stannar de här i fyra dagar innan de flyttar till Bolivia för gott.

Illustrationer och manus till min kommande barnbok "Ofta tänker jag på Terek" har skickats till Visto förlag, som kommer att ge ut den. Det känns lite tomt att inte ha nåt att skriva på nu. Men som tur är, hittade jag ett gammalt hästboksmanus som jag skrev för tjugo år sen. Ska testa och se om jag kan fixa till det. Ser att det finns rätt många barnboksförlag som specialiserat sig på just hästböcker...

Första snön

Första snön kom idag. Här ser du Bertil och vännen Mats som fyller år. Vi bjöd honom på kaffe med lussekatter och sen följde vi med honom på hans dagliga promenad. Hade mina pigg-skor på mig för det var ganska halt. Gissa vad det blåste vid havet! Ångrade att jag glömde mössan hemma.
I morse skrev jag en lång lista med saker som jag skulle fixa. Kan nu konstatera att jag gjort allt jag föresatt mig:
Sorterat och satt in räkningar i pärmar, slängt onödiga papper som till exempel gamla lönebesked och anställningsavtal. Vattnat julgranen, burit in ved, handlat papper till skrivaren, provat att sätta på den nya dvdn och Apple teven. Tränat ryggen med min fantastiska "ryggtränare". Den ser ut som en båge med en kudde på. Man ligger på en yogamatta  (Tryck ner svanken!), greppar bågen och gör trettio situps. Vips, så känns ryggen smidig och all smärta försvinner. Ryggtränaren hjälper mer än all medicin i världen.
Känner mig nöjd. Det är betydligt jobbigare att tänka på saker man bör göra än att faktiskt ta itu med dem.

Vända blad

Nu vänder vi blad. Ett nytt oskrivet år har börjat. Om det blir glatt eller sorgset, bra eller dåligt. Det får framtiden utvisa. Spännande, men lite läskigt. Den där läskighetskänslan hänger nog i sen jag var liten och vi lyssnade på P1 "Ring, klockor ring..." . Minns att mamma och pappa oroade sig alltid för att det skulle bli krig igen. Barndomens nyårsafton var ingen lustfylld tillställning precis.

Idag är nyårsdagen. Allt är stängt, backhoppning på teve och vi känner oss lite sega (som pensionärer är vi inte vana vid att gå till sängs vid tvåslaget).
Vi åt en sagolik middag på skaldjur och piffiga smårätter (väninnan Flisa är en fantastisk kock). Skaldjursfatet var så rikligt att vi har med oss en påse krabbklor hem. Ska äta dem om en stund.  Flisas gamla mor var också med och hon kunde lyssna till domkyrkornas ringande på min iPhone.